Svenska

GUD SKE lov och pris, som har uppenbarat denna Skrift för Sin tjänare och som inte har låtit dess mening skymmas av slingrande formuleringar,

[paradisets lustgårdar], där de skall förbli till evig tid.

Liksom sina förfäder har de ingen [verklig] kunskap om Honom. Det är ett oerhört påstående som går över deras läppar - deras tal är idel lögner!

Vi har smyckat jorden med sköna ting för att sätta människorna på prov [och för att de med sitt handlande skall visa] vilka som är de bästa ibland dem;

ANSER du att berättelsen om [de unga] männen i grottan och [deras sysslande med] Skrifterna är särskilt märklig bland [alla] Våra budskap?

Därpå tillslöt Vi deras öron i grottan under många år,

Vi skall låta dig höra den sanna berättelsen om dem: De var unga män som hade en [fast] tro på sin Herre, och Vi stärkte deras vilja att låta sig ledas på rätt väg

Vårt folk har satt upp gudar vid sidan av Honom, fastän de inte kan visa på något som stöder detta; och vem är mer orättfärdig än den som sätter ihop lögner om Gud?"

Du kunde se den uppgående solen vika av åt höger från deras grotta och den sjunkande solen flytta sig åt vänster från dem, där de befann sig i ett av [grottans] rum. Detta är ett av Guds tecken: den som Gud vägleder finner den rätta vägen, men för den som Han låter gå vilse kan du aldrig finna en hjälpare som leder honom rätt.

Liksom [Vi hade låtit dem somna in] väckte Vi dem; och de började fråga varandra [vad som hade hänt]. En av dem sade: "Hur länge menar ni att vi har varit här?" De [andra] svarade: "Vi har varit här en dag eller en del av en dag." [Några av dem] sade då: "Vår Herre vet bäst hur länge vi har varit här. Låt nu en av oss ta dessa silvermynt och gå till staden för att söka ut den renaste födan och hämta åt oss allt [som vi behöver]. Men han måste uppträda med stor försiktighet och på inga villkor låta någon ana vår existens.

SÅ HAR Vi låtit [berättelsen om männen i grottan] bli känd, för att människorna som diskuterar med varandra om deras upplevelser skall veta att Guds löfte är sant och att det inte finns rum för något tvivel om den Yttersta stundens [ankomst]. Och [några] sade: "Låt bygga för deras [grotta] med en byggnad. Deras Herre vet allt om dem." De vilkas åsikt vann störst anslutning, sade: "Låt oss bygga en helgedom till deras minne!"

SÄG ALDRIG under några omständigheter: "Detta skall jag göra i morgon"

DE BLEV kvar i sin grotta i trehundra år, och till detta tal har lagts nio.

OCH FÖRKUNNA [för dem] det som har uppenbarats för dig av din Herres Skrift! Ingen kan rubba eller tumma på Hans ord, och hos ingen finner du en tillflykt utom hos Honom.

Säg: "Sanningen från er Herre [framstår nu klar och tydlig]; låt därför den tro som vill tro, och låt den förneka tron som vill förneka den." För de orättfärdiga har Vi en Eld i beredskap [vars flammor] skall omsluta dem liksom tältduken [omsluter invånarna i ett tält]; och om de ber att få [stilla sin törst] skall de få dricka vatten hett som smält koppar, som bränner deras ansikten. Vilken djävulsk dryck! Vilken jämmerlig viloplats!

Edens lustgårdar väntar dem med porlande bäckar, där de skall vila, behagligt stödda på kuddar, och förses med armringar av guld och få klä sig i dräkter av grönt silke och den rikaste brokad. Vilken makalös belöning! Vilken ljuvlig viloplats!

Båda vingårdarna gav frukt i aldrig sinande mängd, eftersom Vi hade låtit en källåder rinna upp mellan dem.

[Med sitt övermodiga skryt] hade han redan vållat sig själv skada, men så gick han runt [med sin vän] i vingården och fortsatte: "Jag tror inte att denna [vingård] någonsin kommer att förtorka;

Samtalet fortgick och vännen sade: ”Tackar du inte Honom som har skapat dig av jord, därefter av en droppe [säd] och till sist format dig till en människa?

Om du bara hade sagt när du gick ut i din vingård:'Ske Guds vilja! Det finns ingen styrka utom hos Gud!' Om du anser att jag är underlägsen dig i rikedom och [antal] söner,

eller låter dess källvatten sjunka till sådant djup att du aldrig återfinner det."

Han hade inga hjälpare utom Gud och han kunde inte hjälpa sig själv.

OCH LÅT dem få höra en liknelse om livet i denna värld. [Se på] regnet som Vi låter falla från skyn och som tas upp av markens växter; men av dem blir det [till sist bara] agnar och torra strån, som skingras för vinden. Gud har allt i Sin makt.

Och en Dag [skall komma] då Vi sätter bergen i rörelse och du får se jordens yta bar [utan det som har täckt den]; [en Dag] då Vi samlar in dem [alla] och inte lämnar någon kvar.

Och boken [där allt i människans liv är upptecknat] skall läggas fram, och du får se de trotsiga syndarna ängslas inför dess innehåll och höra deras rop: "Vi är förlorade! Vad är detta för en bok, som varken utelämnar små felsteg eller grova överträdelser?" I den skall de få återse [alla] sina handlingar; men din Herre skall inte låta någon tillfogas orätt.

Jag lät dem lika litet bevittna skapelsen av himlarna och jorden som deras egen skapelse; och Jag tar inte dem till medhjälpare som vill leda människorna vilse.

De trotsiga syndarna kommer att se Elden och veta att de skall bli [lågornas] rov, men de kommer inte att finna en väg att fly undan.

Vad hindrar annars människorna att tro när de nås av [Guds] vägledning, och att be sin Herre om förlåtelse, om inte [deras hånfulla, utmanande begäran] att få drabbas av samma öde som folken i äldre tider [som förintades för sitt envisa motstånd mot sanningen] eller att ställas ansikte mot ansikte med de eviga straffen?

Vem är mer orättfärdig än den som när han påminns om sin Herres budskap vänder ryggen till [i likgiltighet] och glömmer det [onda] han gjort? Vi täcker över dessa [människors] hjärtan så att de ingenting förstår och täpper till deras öron; och hur ofta du än uppmanar dem att följa [Guds] vägledning kommer de aldrig att låta sig vägledas.

Dessa städer som Vi förstörde [därför att invånarna] ständigt begick orätt, förstörde Vi [först] efter det att Vi hade utsatt en frist för deras förstöring.

Men när de nådde platsen där de två haven möts, glömde de sin fisk och den tog sig fram till havet.

[Tjänaren] sade: "Så besynnerligt! När vi begav oss till klippan där [för att vila] glömde jag bort fisken. Det kan bara ha varit Djävulen som fick mig att glömma den! Och den tog sig fram till havet; det är sannerligen märkligt!"

och fann en av Våra tjänare som Vi hade visat Vår nåd och låtit få del av något av Vår egen kunskap.

[Den vise mannen] svarade: "Du kommer inte att ha tålamod med mig!

[Moses] svarade: "Om Gud vill, skall du få se att jag har tålamod; och jag skall lyda dig i allt."

Så började de sin vandring och [kom till en strand där] de steg i en båt; och [den vise mannen] gjorde ett hål i den [och Moses] utropade: "Har du gjort ett hål i den för att de som går ombord skall drunkna? Du har sannerligen gjort något oerhört!"

[Moses] sade: "Förlåt att jag glömde det och var inte för sträng mot mig!"

Han svarade: ”Jag sa ju att du aldrig skulle ha tålamod med mig!”

Och de vandrade vidare tills de kom till en by och bad dess invånare om mat, men de visade sig ogästvänliga. Sedan fann de en mur som hotade att störta samman och som [den vise mannen] byggde upp. [Och Moses] utropade: "Hade du velat kunde du säkert ha fått ersättning för detta."

Vad båten beträffar tillhörde den några fattiga män som hämtade sitt levebröd ur havet, och jag ville göra åverkan på den därför att de hotades av en kung, som med våld bemäktigade sig alla båtar han kunde få tag i.

vi hoppades därför att deras Herre i hans ställe skulle ge dem [en son] med bättre karaktär och som gav dem mera kärlek än han.

OCH DE frågar dig om den Tvåhornade. Säg: "Jag skall berätta något om honom som [är värt] att lägga på minnet."

Och han valde en [sådan rak] väg

Han sade: "Den som lever i ondska och synd kommer vi att straffa; sedan skall han föras tillbaka till sin Herre och Han skall ge honom ett fruktansvärt straff.

Därpå följde han en väg

Så som [han fann dem, så lämnade han dem]; Vi hade kännedom om allt som rörde honom och [Vi stödde honom i allt].

som ledde till [en plats] mellan de två bergskedjorna och vid deras fot fann han ett folk som knappast förstod ett ord [av hans språk].

Han svarade: "Det som min Herre har lagt i mina händer är av större värde för mig [än era bidrag]; ge mig därför en arbetsstyrka [som jag kan förfoga över] så skall jag uppföra en skyddsvall mellan er och dem.

Och [muren blev färdigbyggd och Gog och Magog] kunde varken klättra över den eller bryta sig igenom den.

OCH DEN Dagen skall Vi låta [människomassorna svalla] och bryta sig mot varandra som bränningar; och då skall [domens] basunstöt ljuda och Vi skall samla dem [alla] i en enda församling.

[framför] dem vars ögon bundits för så att de inte kunde [se det som hjälper människor att] minnas Mig, de som inte kunde lyssna.

Säg: "Skall vi säga er vilka de är som i allt vad de företar sig är de största förlorarna

Det är de som avvisade sin Herres budskap och som inte ville tro att de [till sist] skall möta Honom." Allt vad de har strävat mot skall gå om intet och på Uppståndelsens dag skall deras [goda] handlingar väga lätt inför Oss.

Men paradisets lustgårdar står beredda att ta emot dem som tror och lever ett gott och rättskaffens liv;

SÄG: "Om allt hav blev till bläck för [att uppteckna] min Herres ord, skulle havet helt visst sina förr än min Herres ord hade uttömts; och [så skulle det vara] även om hav lades till hav."