innehåll: Innan jag börjar svara på denna fråga ska jag lugna alla muslimer, de närvarande och de frånvarande, männen och kvinnorna, att Allâh (tabâraka wa ta´âlâ) är fri från alla platser. När man nämner platsen avses det som inte existerade och därefter skapade Allâh (´azza wa djall) och skapade en plats till alla dessa skapelser av människor, djinner och änglar. Men ordet dessa människor nämner, och de är kända hos kunskapens folk för att uppväcka en dålig Sunnah, hämtad av retorikens kunskap som bygger på förståndet...
-
innehåll: Detta är förklaringen av ”al-Qawâ´id al-Arba´ah” [De fyra grunderna] som skrivits av Shaykh-ul-Islâm Muhammad bin ´Abdil-Wahhâb (rahimahullâh). Det är en enskild bok som brukar tryckas tillsammans med ”Thalâthat-ul-Usûl” pga. behovet av den, så att den finns inom studenternas räckhåll. ”Qawâ´id” är plural av ordet ”Qâ´idah”, som betyder: ”en grund från vilken det fördelas många frågor eller förgreningar”. Dessa fyra grunder som Shaykhen (rahimahullâh) nämnt består av kunskapen om Tawhîd [monoteismen] och Shirk [polyteismen och avguderi].
Boken förklarar Ahl-us-Sunnahs tro på Allâh, Änglarna, Skrifterna, Sändebuden, Domedagen, tron på Förutbestämmelsen samt beskriver denna trosläras frukter.
innehåll: Den berömde Sheikh-ul-Islâm Ahmad bin Taymiyyah redogör i detta verk för ett flertal av Ahl-us-Sunnahs trosuppfattningar och ståndpunkter. Med bevis ur Boken och Sunnah visar han tydligt villfarelsen hos sekter som Jahmiyyah, Mushabbihah, Qadariyyah, Jabriyyah, Murji’ah, Wa’îdiyyah, Harûriyyah, Mu’tazilah, Rawâfidh och Khawârij. I bokens avslutande kapitel upplyser han om plikten att följa Allâhs Sändebud (sallâ Allâhu ’aleihi wa sallam) och föregångarnas väg.